UKRAINSKA KVINNOR I DAG är inte en bild på en affisch och inte en legend ur en bok. De är tystnaden som håller världen uppe. De vaknar tidigare än rädslan. De gör barnen redo för skolan till ljudet av sirener, shahedes, raketer, utan ljus, värme, ro …

DE GÅR TILL ARBETET även när hjärtat stannat kvar hemma – hos dem som är långt borta, vid fronten, på vägen, i himlen mellan ”var” och ”ska bli”.

De kan le som om smärtan vore ännu en uppgift som måste klaras av och inte glömmas.

DEN UKRAINSKA KVINNAN I dag är en mor som lärt sig vara stark utan att ha ett val.

Hon är en dotter som vuxit upp över en natt.

Hon är den älskade som inte väntar på hopp, utan av tro.

Hon är den som håller igång företag, samhällen, sjukhus, skolor, frivilligcenter – och samtidigt håller ihop sig själv, när det känns som om krafterna är slut.

HON ROPAR INTE OM sitt mod. Hon lever bara.

Hon bakar bröd och förbinder sår. Hon skriver planer och brev. Hon sår blommor där det ännu i går fanns tomhet. Hon känner priset för förluster, men låter dem inte definiera framtiden.

UKRAINSKA KVINNOR I DAG är en ömhet som inte brustit. En skönhet som inte fruktar trötthet. En kärlek som blivit handling. De frågar inte om de klarar det. De gör det redan.

Och kanske är det just därför landet står kvar. För så länge den ukrainska kvinnan står – står också Ukraina.

Text: Viktoriia Nikolova
Foto: Henrik Wising